Resereportage

Vi har bokat en privat guidad s k 'Slum tour' i Dharavi genom ‘Reality Tours’ redan någon vecka före avresan till Indien. Vår guide pekar ner mot en avsats med en lång tunnel och berättar att det var där en av de mest berömda scenerna i Bollywood-filmen ’Slumdog Millionaire’ spelades in och att den platsen nu har blivit ett välbesökt turistmål.

Vi korsar gatan och beger oss in i Dharavi, som fram till slutet av 1700-talet var en ö, och som idag har cirka 1 miljon invånare och täcker ungefär 2 kvadratkilometer mitt i centrala Mumbai. Dharavi har fått en legal stämpel av regeringen vilket innebär bättre el- och vattentillgång samt avlopp. Det kan kallas ett organiserat slumområde där bl a elektricitet, vatten och arbetstillfällen har subventionerats av staten. Gränderna är små och trånga och vi möts av ett enormt folkliv, mestadels ser vi dock män. Några getter med puckliga ryggar strosar obekymrat runt på den ojämna marken och folk tar sig fram till fots, på cyklar eller mopeder med stora korgar och kartonger med varor på huvudet.

Dharavi är, jämfört med många andra slumområden, inget billigt område att bo i på grund av dess väldigt centrala läge. Många kommer hit från hela Indien för att arbeta och bor 4 personer i mindre rum på ca 10 kvm för dyra pengar. Även Dharavi är segregerat i sig; i de mindre plåthusen bor arbetare medan högre uppsatta läkare och advokater residerar i höghusen i utkanterna av området. På så sätt samlas både fattiga och mer välbetalda tillsammans vilket skapar en sällsynt dynamik. Då den indiska staten stödjer Dharavi till skillnad från många andra slumområden i Mumbai, är det en högt organiserad verksamhet som föregår där större företag och entreprenörer i Indien skickar spillprodukter och restavfall för återvinning i området. Framför allt är det plast- och metalldelar som kommer hit för att återvinnas. Arbetslösheten är väldigt låg, cirka 80 % av barnen har möjlighet att gå i skola och en stor insats görs för att stärka känslan av den ’community’ som skapats.

’Reality Tours’ som är en non-profit organisation verkar för att stötta Dharavi och dess utveckling. 80 % av deras intäkter går tillbaka till slummen för att bygga skolor med professionell undervisning, ett community center där invånarna kan umgås och utbilda sig etc. Den guidade turen har fått mycket uppmärksamhet och genom att visa en positiv och produktiv sida av den relativt välfungerande slummen kan bilden av misär sakta suddas ut. Kriminaliteten i Dharavi är väldigt låg och kan tänkas hänga samman med de arbetstillfällen som skapas. Idag finns över 5000 små verksamheter där.

Återvinning av framför allt plast utgör en stor del av de verksamheter som finns men även tygproduktion, tygtryck och krukmakeri ser vi mycket av. Vi blir guidade igenom förloppen av plaståtervinning där processen startar med stora plastbitar som forslas till Dharavi i lastbilar, som sedan skärs ned, tvättas och får torka på taken till plastfabrikerna. Därefter smälts de ned, färgas och formsprutas till långsmala kablar som sedan görs pellets. En intressant process som ur ett miljömässigt perspektiv är bra då material återvinns men metoderna som används kan ifrågasättas. När man ser alla dessa hårt arbetande människor som sliter i extrem hetta, utan vare sig skyddsglasögon eller handskar, blir man lite orolig.

Vi besöker även en liten verkstad och träffar en man som med unik precision skapar mönster vid ett jättelikt bort med tyger. Många av dessa tyger används i skrädderierna för att producera kläder som säljs till de större klädföretaget i Västeuropa. Ett av skrädderierna har specialiserat sig på barnkläder och vid närmare inspektion upptäcker vi att tvättlappen på insidan innehåller en text på svenska för ett välkänt klädesmärke här i Sverige.

Solen står högt på himlen när vi återigen kommer ut ur den mörka lilla fabriken och det är väldigt varmt. En frän doft av flådd hud når oss när vi kommer till produktionen av läder och skinn. En hög med utplattat, nyflått getskinn ligger på marken bredvid oss. Utanför fabriken sitter en välvårdad man med vit skjorta i en plaststol. Det måste vara ägaren till fabriken tänkte vi. En annan man kommer ut och tittar på min vinröda handväska som jag köpt second-hand i Sverige och menar bestämt att skinnet den är gjord av har tillverkat i just deras fabrik. Han känner på den och är övertygad. Jag är däremot inte lika övertygad själv. Han vinkar till oss att kika på de stora maskinerna som i olika processer rengör, färgar och impregnerar hudarna.

Dharavi är således en mix av verkstäder och bostäder och de trånga små gatorna och gränderna för oss fram till marknadsgatan där vi hittar en hel del matstånd. Det är sen förmiddag. Vi stannar till och beställer en chapati, ett bröd typiskt för Indien gjort på mjöl, vatten och salt, med en orangefärgad mannagrynsröra med smak av mandelmassa. Väldigt gott och för att skydda oss mot den starka solen tar vi skydd i den tillhörande hyddan. Folk passerar oss och tittar nyfikna på den västerländska trion som sitter hoptryckta på den lilla bänken ivrigt ätandes med höger hand. Än så länge har vi inte blivit magsjuka under våra dagar i Indien men lite oroliga är vi när vi äter med händerna. Tydligen har Dharavi fortfarande allvarliga problem med folkhälsan vilket sammanhänger med det begränsade antalet toaletter i området. Vi får höra att det på 1500 invånare finns cirka två toaletter vilket inte är mycket. 10 % av invånarna har sin egen vattenkran i anslutning till sitt lilla boende men det vanliga är att man är cirka 4 hushåll per vattenkran. Som ett sätt för regeringen att lättare kunna folkbokföra personer i Dharavi har vissa hushåll en egen elmätare monterad utanpå sitt hus. Dock är fortfarande många både boende och verksamheter svartbyggen vilket försvårar tillgången till både el, vatten och toaletter.

Den senaste urbana utvecklingsplanen för Dharavi-området ansvarar arkitekten Mukesh Mehta för. Planen inkluderar byggnation av hus, skolor, parker och vägar för att tillgodose 57,000 familjers behov. Tanken är även att ytterligare en yta samma storlek ska rustas upp med boende och kontorsbyggnader som därefter ska säljas. Planerna har mött en del motstånd framför allt av Dharavis invånare som menar att de kommer att få betydligt mindre plats själva att röra sig på. Vidare kommer enbart de familjer som flyttat till området innan år 2000 att få hjälp att hitta nytt boende under omkonstruktionen.

Vi imponerades av vänligheten bland invånarna, alla glada och välklädda barn i skoluniformer och den värdighet människorna utstrålade i slumstaden Dharavi.

Helena




Kommentarer

Lägg till ny kommentar:

Namn

Epost

Rubrik

Kommentar

Du måste klicka på knappen nedan för att verifiera ditt inlägg innan du kan skicka in det.

Vaccinationsguiden

Iphone

Tipsa en vän

Tycker du att Resemedicin är en bra sida?
Passa då på att tipsa en vän som är på väg att resa någonstans.

Contacting server...

Ditt meddelande har skickats.

Vännens Namn Vännens E-post Ditt Namn Din E-post